Med godkännandet av direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden kan det definitivt förändra hur vi surfar. Här är varför
Direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden, som godkändes av Europaparlamentet den 27 mars 2019 och ratificerades av Europeiska rådet den 15 april 2019, är möjligen en av de mest omtvistade EU-reglerna på senare tid. Reformen av upphovsrätten har kritiserats av stora webbföretag, europeiska akademiker och sammanslutningar samt aktivister som försvarar yttrandefriheten.
Förordningen skapades i syfte att skapa en gemensam referensram på kontinental nivå inom en sektor - upphovsrätten och skyddet av den - som är i ständig utveckling. Framväxten av plattformar för användargenererat innehåll, som gör det möjligt för användare att ladda upp innehåll av alla slag, från videor till text, har förändrat upphovsrättslandskapet avsevärt. Vem som helst kan publicera vad som helst på nätet, oavsett om det är ett originalverk eller innehåll som skapats av någon annan och därför skyddas av upphovsrätten. EU:s nya upphovsrättslagstiftning var därför nödvändig för att "svara" på de otaliga förfrågningar som kom i samband med webbens tillkomst.
Som nämnts verkar dock de åtgärder som parlamentsledamöterna antagit ha missat poängen. Det är i alla fall vad både webbföretag och yttrandefrihetsaktivister hävdar. Under de veckor och månader som föregick godkännandet av åtgärderna genomfördes olika former av protester för att göra användare och medborgare medvetna om vad som hände. Wikipedia svartmålade upprepade gånger sina egna rubriker och bilder på sin plattform, YouTube visade en varning på alla sina sidor under några dagar, Google ändrade visningen av sina sökresultat och europeiska akademiker och aktivister utarbetade ett brev som överlämnades till parlamentsledamöter och bad om betydande ändringar av lagen.
Reformen av EU:s upphovsrättsreform: de omtvistade punkterna
Den mesta kritiken fokuserar på två artiklar i synnerhet: artikel 11, som reglerar förhållandet mellan förläggare och journalister med företag som publicerar snippets och korta utdrag av deras innehåll, och artikel 13, som tvingar operatörer av plattformar för användargenererat innehåll att i förväg skaffa sig licenser för att publicera multimedieinnehåll och att innan de lägger ut innehållet på nätet kontrollera om det strider mot upphovsrätten eller inte. Enligt kritikerna skulle dessa två punkter (som har blivit artikel 15 respektive artikel 17 i den text som slutligen godkändes av kammaren i Strasbourg) inte bara vara ineffektiva, utan också allvarligt begränsa de europeiska internetanvändarnas yttrandefrihet på nätet.
Artikel 13 i den nya upphovsrättslagen: vad texten säger
Artikel 13 i upphovsrättsdirektivet, med titeln "Användning av skyddat innehåll av leverantörer av informationssamhällets tjänster som lagrar och ger tillgång till stora mängder verk och annat material som laddas upp av användare", inför nya verksamhetsregler för plattformar för upphovsrättsligt innehåll (som YouTube, Facebook, Vimeo och andra sådana portaler).
Plattformarna måste förhandla i förväg med upphovsrättsinnehavare och förvaltare för att få licenser som täcker allt innehåll som användarna kan komma att publicera. Som ni kan föreställa er är detta en enorm mängd innehåll, som förmodligen är omöjligt att katalogisera på ett korrekt och exakt sätt. Förordningen tvingar också plattformarna att införa "lämpliga och proportionella" åtgärder för att förhindra publicering av olicensierat innehåll. Vad innebär detta? Enligt många analytiker och upphovsrättsexperter måste plattformar för upphovsrättsligt material använda mycket kraftfullare och effektivare uppladdningsfilter än de som redan används i dag. Det är just den sista punkten som har väckt kritik från europeiska aktivister och akademiker: ett sådant filter skulle strida mot principerna om öppenhet och fri rörlighet för information på Internet.
Startups som är mindre än tre år gamla och har en omsättning på mindre än 10 miljoner euro är undantagna från dessa skyldigheter. Spara även memes, GIFs och satir. Den regel som parlamentet i Strasbourg godkänt ger en säker uppförandekod för innehåll som rör satir, karikatyrer, parodier, recensioner och kritik.
Vad förändras för användare och webbplatser
Den europeiska upphovsrättsreformen kommer inte att få några omedelbara återverkningar. Bollen ligger nu hos medlemsstaterna, som har två år på sig att ratificera den text som antagits av parlamentet i Strasbourg och Europeiska rådet. Under denna tidsperiod kan de nationella parlamenten ändra och/eller integrera direktivets bestämmelser, medan det nya Europaparlamentet (som väljs den 26 maj) också kan besluta att gå tillbaka och ändra de mest omtvistade bestämmelserna.
När reformen väl träder i kraft kan dock saker och ting förändras radikalt. Som vi redan har sett i samband med artikel 11 kan användarupplevelsen på webben förändras radikalt. Det är inte bara nyhetsaggregatorer som kan försvinna och sökmotorer som kan tvingas ändra sättet att visa sina resultat, utan vi kan också tvingas se över hur vi använder webbplatser som Facebook och YouTube.
För det första utesluter artikel 13 (eller artikel 17 i den nya versionen) användaren från att bli stämd vid upphovsrättsintrång: den enda ansvariga parten kommer att vara plattformen som är värd för innehållet, såvida inte plattformen kan bevisa att den har gjort allt som var möjligt för att förhindra att innehållet publicerades. Under de senaste månaderna tvingades till exempel Facebook att betala ersättning till Mediaset för upphovsrättsintrång efter att en användare hade lagt upp avsnitt av tecknade serier som sändes av Mediasets nätverk i en sluten grupp.
Användare kan å andra sidan få se sin frihet att lägga upp vilket innehåll som helst på sin vägg eller personliga profil inskränkt. För att undvika sanktioner av något slag måste plattformarna införa teknik som i förväg kontrollerar det innehåll som användarna vill ladda upp på deras servrar. Kort sagt, uppladdningsfilter som sållar igenom allt som användare vill ladda upp online.